Fem faktorer för val av extrajobb under studietiden

Wall of text incoming

Att extrajobba eller inte, är något jag själv reflekterat över mycket. Oavsett om jag tänkt på det eller inte, har jag funderat på vad som är viktigt och om jag vill göra ett jobb eller inte. Jag skriver det här inlägget främst för att verbalisera saker jag tänkt på, men också för att ge studenter som läser något att fundera över.

Del 1 – de fem faktorerna

Pengar: För mig som inte har studielån under sista året (för att jag studerat innan) är extrajobb på helgen, utöver sommarjobb, något av ett måste. Ett jobb som betalar för lite går därför per definition bort även om jag egentligen vill göra det. Restid till arbetet går ihop med den här faktorn.

Roligt: När pengar är ett mindre problem kan den här faktorn öka i relevans signifikant. Att man är trött ibland och inte vill åka till jobbet kommer ske hur roligt jobbet än är, men det kan vara lättare att komma över tröskeln.

Relation till studierna: Ett jobb som har tydliga kopplingar till det man studerar är alltid en fördel. Det bidrar även till att förstärka andra faktorer, t.ex. hur roligt jobbet är. Många jobb har en koppling till studierna på ett eller annat sätt, det gäller bara att hitta den!

Erfarenhet: När jag tänker på erfarenhet är det andra saker än roligt och relation till studierna, utan mer saker som bidrar till självständighet, problemlösning och ansvar. Att öka sin kunskap inom dessa ämnen har stor överförbart till arbeten i framtiden.

Stress: Ett jobb kan vara tråkigt, ge dålig framtida erfarenhet och ge dåligt betalt. Men om det inte är stressigt kan det göra det mycket lätt att utföra och därför inte tära på din energi, så att du kan plugga eller träna när jobbet är klart.

Faktorerna kan såklart gå in i varandra på många sätt, men i mitt huvud fungerar det väl att separera dem på det här sättet.

Del 2 – tre olika jobb

Hemtjänst

Pengar: Helt okay lön och flexibla tider samt möjlighet till storhelgsOB vid högtider. Hemtjänst finns i alla delar av Stockholm vilket är bra för studenter som bor en bit från city. God möjlighet till sommarjobb.
Roligt: Mycket varierande beroende på de kunder man har.
Relation till studierna: Möjlighet att träffa personer med tillstånd som kräver fysioterapi men också möjlighet att genomföra vissa enklare moment såsom förflyttningar och promenader. Att prata med och förstå äldre personer och personer med funktionsnedsättning är en mycket bra och värd mycket, speciellt inom ett yrke som fysioterapeut.
Erfarenhet: Kravet på förmåga att planera och hålla reda på nycklar, utrustning och rutiner är hög, vilket kan komma som en chock om man inte är beredd, men en bra erfarenhet.
Stress: Mycket hög.
Slutsats: Stressen har ökat signifikant sedan mobiler och NFC-tags infördes. Det är mycket viktigare att man är en mängd viss tid hos kunderna än att man genomför ett arbete som kunden är nöjd med. Brist på hygienartiklar och hygienrutiner bidrar också till stress och osäkerhet. Kan inte rekommendera jobbet på grund av detta.

Skobutik som säljer ortopediska inlägg

Pengar: Dubbel lön efter 12:00 på lördagar, vilket oftast är den tid man jobbar om man studerar alla vardagar. Inte speciellt flexibelt schema, men kort restid för den som bor nära stan. God möjlighet till sommarjobb.
Roligt: Det kan självklart variera från dag till dag men det är oftast kul att hjälpa folk hitta bra lösningar när det kommer till skor och inlägg. De flesta är trevliga och mycket glada att få uppmärksamhet och hjälp då det ofta inte är jätteroligt att köpa skor.
Relation till studierna: Många kunder har muskuloskeletala problem och är skickade till butiken av en fysioterapeut. Detta ger möjligheter att lära sig om behandlingar, olika tillstånd och observation. Vi kan även ge enkla råd kring fysisk aktivitet (se Region Stockholms information om vem som får ge enkla råd).
Erfarenhet: Att få öppna och stänga en butik ensam är en mycket bra erfarenhet. Man lär sig hantera problem som uppstår och be om hjälp när man behöver det (en underskattad förmåga).
Stress: Jobbet är för det mesta inte stressigt, men vid vissa tidpunkter kan det komma många kunder. Då kan man lugna sig med att det inte handlar om liv och död (t.ex. att en person med diabetes behöver mat och tillsyn på hemtjänsten) samt att de flesta problem går att lösa om man ringer chefen/erfarna kollegor.
Slutsats: Som helgjobb är det här en perfekt typ av jobb om man kan få det.

Läxhjälp

Pengar: Dåligt. Man får lite extra om man reser till elever utanför Stockholm, men jag har i vissa fall spenderat mer tid på bussar/tåg än hos eleven. Man jobbar oftast max 120 minuter åt gången och det är svårt att få in 4 sådana pass direkt efter varandra. Detta innebär att man ofta har 4+ timmar restid för 8 timmar arbete. Ingen OB 😦
Roligt: Jag tycker att det är jättekul att vara läxhjälp.
Relation till studierna: Kopplingen är inte superstark, men om man vill jobba med unga är det bra att lära sig prata med dem och förstå hur de tänker kring studier.
Erfarenhet: Problemlösningen ligger ofta i att försöka förklara koncept för ungdomarna men i övrigt är det ett ganska simpelt jobb som inte sätter stora krav. Till viss del får man lära sig att planera och sätta mål med eleverna.
Stress: Jag har aldrig upplevt det som stressigt, utom i vissa fall då jag arbetat med elever som har vissa neuropsykiatriska tillstånd, och jag inte haft rätt kompetens att hantera dessa.
Slutsats: Om du inte brinner för att hålla på med läxhjälp skulle jag rekommendera något annat.

Extrajobb inom KI

Jag har även jobbat på olika event där KI varit inblandade såsom Midnattsloppet och som Anatomitutor. De ger ganska bra lön och det har varit lätt att få koppling till studierna. Förutom att man måste gå på studietid som anatomitutor har stressen inte varit så stor.

Avslutning

För mig som inte har studielån för resten av studietiden är extrajobb på helger, utöver sommarjobb, viktigt. För en person som inte behöver extra pengar skulle jag 100% rekommendera att bara ta studielån och fokusera på studierna. Extrajobb på KI, t.ex. anatomitutor kräver inte en stor insats och är något jag rekommenderar om pengar inte är så viktigt.

Det finns även andra sätt att bredda sin kunskap och införskaffa erfarenheter. Att jobba som volontär, att vara med i en förening (t.ex. studentförening) och att blogga kan ge värdefulla insikter om branschen och verktyg inför framtiden!

/Noa Greén

Teori bakom OMT

Alla översättningar av koncept är mina. De är inte nödvändigtvis de som används inom professionen.

När jag började min utbildning till fysioterapeut hörde jag om OMT (ortopedisk manuell terapi) för första gången. Jag uppfattade att det var fysioterapeuternas motsvarighet till Kiropraktik och Osteopati. Jag ska inte gå in djupare på det nu, men i kort så finns det väldigt svag/ingen evidens för de påståenden som görs inom dessa discipliner, varför de kallas alternativ medicin. Anyway:

En dag blev jag inbjuden till en neurodynamisk workshop. Där gick de igenom en del teori bakom strukturell differentiering, någon som man gör inom fysioterapi och OMT. Jag blev tillräckligt imponerad för att vilja gå OMT steg 1 och lära mig att undersöka patienter bättre. Jag frågade om det fanns någon bra bok att läsa och blev rekommenderad Clinical Neurodynamics av Michael Shacklock som detta blogginlägg är baserat på.

Kroppen som ett system i tre delar

Inom OMT (fotnot 1) är målet inte direkt att behandla leder eller skelett. Istället kan man se kroppen som ett system i tre delar. Den mekaniska anknytningen är delar runt nerven som består av t.ex. senskidor, muskler, skelett etc. Nervstrukturer är nervvävnad vilket inkluderar hjärnhinnor, mesoneurium, epineurium, perineurium och endoneurium. Innerverad vävnad är den tredje delen, och inkluderar allt som är innerverat. Talar vi om till exempel nerven phrenicus är den mekaniska anknytningen alla delar som nerven kommer i kontakt med från ryggraden till diafragman som är den innerverade vävnaden.

Stress på nerverna

Nerver kan utsättas för stress på tre olika sätt. Spänning innebär att nerven dras ut, ungefär som en gummisnodd. Perineurium är den vävnad som främst motverkar överdriven spänning. Friktion är när nerven glider mot sin mekaniska anknytning både longitudinellt och transversalt. Mesoneurium hjälp mot överdriven friktion och fungerar ungefär som senskidor och synovialmembran.. Kompression är när nervvävnaden trycks ihop. Epineurium skyddar mot överdriven kompression.

Systemets rörelser

Genom att den mekaniska anknytningen böjs och sträcks måste nerverna följa med på ett eller annat sätt. Beroende på om nerven ligger på den konvexa eller konkava sidan kommer den att förlängas eller förkortas. Samtidigt som nerven förlängs på den konvexa sidan kommer den att glida mot proximalt mot leden som böjs, vilket i praktiken innebär att nerven inte flyttar sig så mycket i relation till den mekaniska anknytningen (sök på Convergence of nerves om du vill veta mer) vilket kallas konvergens. Nerverna böjs även runt lederna när dessa böjs utöver att de glider.

När vi rör oss sker även två händelser som kallas öppnande och stängande runt nerverna (opening och closing på engelska). Öppnande innebär att en nerv har mer utrymme att röra sig och Stängande innebär att nerven har mindre utrymme att röra sig (mindre och mer kompression). De kan illustreras genom ett rörelsediagram:

Effekterna sker på individens vänstra sida (personen tittar på oss och står i den anatomiska positionen i mitten)

Rörelsediagramet illustrerar ryggen, vars öppnande och stängande skiljer sig från andra leder eftersom att nerverna där inte färdas genom ett foramen vilket spinalnerverna gör.

Strukturell differentiering

Eftersom att nervpåverkan kan ha en effekt långt ifrån den plats där nerven är påverkad måste undersökning utgå från att hitta var skadan befinner sig, vilken del av systemet som är skadat samt vilken typ av stress och rörelse som gör att smärtan uppkommer. De tidigare beskrivna kunskaperna är viktiga att ha för att kunna göra denna differentiering.

Ämnen jag inte gått in på

Detta är inte på något sätt en uttömmande lista men jag kände att det var viktigt att ge exempel på sådant jag inte hinner (orkar) ta upp här:
Problem relaterade till den mekaniska anknytningen
Blodflöde i nervsystemet
Inflammation
Mekanosensitivitet
Neurodynamiska sekvenser

Avslutning

Så det var i korthet en del av teorin bakom OMT! Mycket av den här kunskapen har jag redan fragment av från tidigare kurser under utbildningen, men det här ger mig ett nytt sätt att tänka på nervsystemet vilket jag tror kommer vara till hjälp under nästa termin då jag har praktik i öppenvård.

Behandling, undersökning och evidens (tester på kadaver) tänkte jag gå igenom mer vid ett annat tillfälle, då jag måste dyka ned lite mer i dessa ämnen.

/Noa Greén

Fotnot 1: OMT är en specialisering inom fysioterapi vilket innebär att en OMT-specialist även utför traditionell sjukgymnastik utöver manuella behandlingar då manuell behandling långt ifrån oftast är den viktigaste långsiktiga behandlingen.

Funktionell Stabilitet

Under sommaren har jag läst boken Total Stabilitetsträning av Joanne Elphinston. Det är en introduktion till JEMS, som bland annat är ett system för att undersöka ineffektiva rörelser och utveckla mer effektiva rörelser inom sport. Funktionell stabilitet är en av grunderna och innehåller delar som jag tycker är applicerbart inom andra delar av fysioterapi än idrottsmedicin.

Det handlar om mer än att se och behandla en skada. Istället är målet att hitta rörelsemönster och imbalanser i som kunnat ge upphov till en skada. Genom att se skadan ur ett bredare perspektiv kan man också, som Adrian Valkeaoja kanske skulle ha sagt, skapa ett narrativ vilket möjligtvis även ge patienten en större förståelse för sin skada.

Vad är stabilitet och funktionell stabilitet?

Utan att applicera några nyanser kan stabilitet betyda ungefär orörlighet. Att sitta ned på tunnelbanan gör dig mer stabil än om du står upp. Att sitta är dock inte så funktionellt om du ska ta en promenad eller spela fotboll. Funktionell stabilitet blir då att försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt att utveckla snabbhet, kraft och samtidigt minimera risken för skador under aktivitet.

Enligt Joanne Elphinston innehåller funktionell stabilitet sex komponenter vilka bör bakas i alla träningsprogram (fotnot 1). Det är också viktigt att nämna att kroppen bör ses som en helhet och att träning av t.ex. bålstabilitet (den centrala zonen) inte per definition ger stabilitet i övre zonen och nedre zonen.

1. Funktionell rörlighet – möjligheten att använda det rörelseomfång som krävs för att utföra en aktivitet.
2. Balans – förmåga att placera kroppen över den punkt där jämvikt finns.
3. Hållning – att minska belastningen på kroppens strukturer via automatiska/stabiliserande rörelser vilka uppstår genom att ha rätt förhållande mellan nerver, muskler och skelett (vi tänker alltid under dynamiska förhållanden här).
4. Bästa möjliga funktionella motoriska mönster – att aktivera musklerna i rätt ordning, med bra tajming och korrekt styrka.
5. Neutromuskulärt svar och kontroll – att automatiskt stabilisera en led som är i riskzonen att dras ut för långt (vanligt i fotleden). Relaterat till hastiga, oväntade rörelser.
6. Rörelsesymmetri – Kontroll av rörelser kring kroppens centrala axel. Om du till exempel sträcker dig efter något kommer det att vara lättare om du för den kontralaterala axeln bakåt samtidigt.

Funktionell stabilitet = kroppens förmåga att på ett säkert sätt hantera de belastningar som den utsätter sig själv för.

Vad som i praktiken är funktionell stabilitet definieras främst utifrån de krav som kommer att sättas på en individ. En gymnast behöver mycket mer av alla sex komponenter än en person som spelar badminton på söndagar med sina vänner, därför ska målet alltid vara att utvecklas inom ramen för vad som krävs av individen. Det här kan även beskrivas som kroppens förmåga att hantera den belastning som den utsätts för.

Även om gymnasten kräver mer av alla komponenter, kan inte badmintonspelaren få ”för mycket” funktionell stabilitet. De mest avancerade övningarna från Total Bålstabilitet är träning nog för att leva hälsosamt även om de kanske inte är lika stimulerande rent mentalt som att bänka 100 kilo eller springa maraton (don’t hate me). Jag tror till exempel att träningsformer som Yoga och Pilates är utmärkta för att bygga funktionell stabilitet för att leva en hälsosam vardag livet ut, medan löpning (som jag utövar) kräver komplettering.

För mig som springer ganska mycket både på asfalt och i skogen är det högst relevant att utveckla en kropp som klarar av att ha en gynnsam hållning under lång tid under belastande omständigheter. Jag måste även ha rätt stabilitet för att sitta ned och plugga många timmar inför mina tentor i höst.

Därför försöker jag att baka in övningar från JEMS i min träning. Som helhet kan jag tycka att funktionell stabilitet är lite förvirrande ibland, men att bryta ned det i dess sex komponenter kan jag tänka på det som en checklista.

Som avslutning: funktionell stabilitet är något som bör vara en del av alla träningsprogram men också grunden i rehabilitering som ska leda till minskad risk för skada i framtiden. Compliance är en annan fråga det.

/Noa Greén

1: FYSS rekommenderar, utöver styrke- och aerobisk träning, rörelseträning. Baserat på de övningar som finns i Total Bålstabilitet går rörelseträning och träning av funktionell stabilitet ofta hand i hand.

TIPS: övningen Greyhound är perfekt för att få neuromuskulär kontakt med en av de viktigaste stabiliserande musklerna, transversus abdominis.

This week…

The heat has been hitting me quite hard. I was never good at dealing with heat and I thought I wouldn’t do well this week either. But now at the end of it I feel like I did a good job. I took some steps that I previously hadn’t.

Two of the most important things I did was eating things with quick sugar such as fruits and dextrosol, and drinking water before I need it. I’m much more aware of my need for water and how easy it is for me to get dehydrated. These two things aren’t a silver bullet: I’m still much more sluggish than usual but it does help a lot.

It has helped enough that I’ve managed to stay on the move and also follow the recommendations for physical activity. I don’t have the energy to compile the data or analyze it but in short I made it easy on myself while avoiding being complacent.

I’ve heard that next week will be a bit more bearable and I couldn’t be more excited! Actually I could, I’m feeling quite mellow right now, but I’m ready to go hard next week! Maybe I’ll even allow myself to run a bit more that usual! Ain’t that something.

/Noa Greén

Following recommendations: Week 25 2020

I like that title better so I’m going to try to stick to this formula. Consistency is key, as They say.

Cardio

Just as last week I did 150 minutes of running in a tempo that felt alright. Which gave me a total of 23km at 6:30-ish pace. When I ran my 60m run I got almost exactly 10km which is pretty fast but it was all on flat ground, and I usually run in the forest. Though… Now that I’ve run like this for a few weeks I actually feel like running more. In other words: it feels like I’m not running enough. I’m torn between giving in to that feeling and do some more running, or if I should just chill out and take it easy. I’ll keep in chilling for now.

Resistance

This week I did Almost Calisthenics with 7 body weight exercises from the book Body Weight Strength Training Anatomy and face pulls with a resistance band. I try to get balance all over the body but I felt like I left out core muscles a bit this week, so next one I’ll try to get some more of that. I did the exercises as a circuit because that’s the way (aha aha) I like it.

It’s circuit training!
Health Statistics

Fitbit, Runkeeper and MyFitnessPal:
Weight: 78,4kg (78kg)
Average calorie intake/burn: 2737/3000
Resting heart rate: 47 bpm (52 bpm)
Fitness score: 52
Average steps: 21k
Total minutes of cardio: 150
Pace: 6:24 (minutes/km)
Sleep: 7h34m

This week has been a little less active as is evident from both average steps and calorie intake. I’m at about 1800kcal deficit but my weight hasn’t gone down. This isn’t strange in my opinion, since weight can fluctuate about 1,5kg so I can have lost weight in fat while the scale still shows a slight increase in overall weight. Nonetheless, I have a goal next week to average around 2500 kcal and break the 78kg barrier.

My resting heart rate has gone down quite a lot. At its lowest it was 46 during the week and I expect it to go up and down around 46-50 if I keep up this regimen.

I want to sleep 7h30m every night and seemingly I did it. But one night Fitbit “gave” me 1h30m extra so the average goes down to around 7:15 which is quite a bit from where I want it to be. The main problem for me is that I don’t consistently sleep similar amounts. Lowest is 7h2m and highest is 8h. That in my opinion is a large range, but even the lowest is still good. Looking back a few weeks I averaged around 6:50, so exercising and eating better has probably had an effect.

In conclusion

It was a good week.

Recommendations for physical activity —2020: Part 1

Well that was an overly complicated title. Let’s start off with the stats:

Fitbit, Runkeeper and MyFitnessPal:
Weight: 78kg (78.4kg)
Average calorie intake/burn: 3082/3459
Resting heart rate: 52 bpm (55 bpm)
Fitness score: 52
Average steps: 26k
Total minutes of cardio: 150
Pace: 7:00 (minutes/km)
Sleep: Something was seriously wrong with the stats so I won’t include them

I also want to add that I’m trying to follow the Nordic recommendations for a healthy diet but I need to change a lot about how I eat, and make, food to get good at it, and so I will return to it in the future. Me, a food blogger? Hm, why not!

Cardiovascular Exercise

The recommendations for cardio is 150 minutes on a moderate intensity. I try to follow this but I am not trying to be exact. There is a value range where your heartbeat is supposed to be while exercising but I believe strongly that if I go out running in tempo that makes me sweat but doesn’t exhaust me, it’s enough for my purposes of being healthy and avoiding injury.

My pace is actually much faster than what the above statistic show. This is because the GPS on Fitbit has been acting weird all week, and so I switched back to Runkeeper. A big increase next week doesn’t mean my speed has increased by an incredible amount in reality.

I want to again reflect on the fact that 150 minutes is a lot of time, even spread over 7 days. Considering I need to focus a lot on reaching it, and physical activity basically being my chosen profession, I will need to work hard on my ability to coach people in the future.

Resistance exercise

This week I did all my exercises at the gym outside. I’m lazy, and using the machines to get a full body exercise is very simple. I chose 8 exercises and did 4 super sets x3. And I did that on 2 different days. Body row — Bench press, Hanging leg lift — Dead lift, Lat pull down — dips, Levitation squat — Glute bridge (not pictured).

Yes, I’m teaching myself to draw. Deal with it.

Next week I’ll do a different one. Probably only body weight exercises. I have a book called “Bodyweight Strength Training” by Bret Contreras which I will use for inspiration during a lot of the summer. When I’m lazy I will return to just using the easy machines.

I’m not fond of resistance training but I do understand the need to keep my body at least somewhat strong. I can absolutely feel the difference between weeks where I did my training and when I didn’t. If I’m very motivated I will choose some exercises to use as outcomes for progress.

I also need to dive into what the recommendations are when it comes to Repetition Maximum and how I incorporate that into my own training. Hint: I’m not doing 8-12 repetition maximum on all exercises.

Health indicators

Alright, let’s analyze my statistics a bit. I’ve lost a little bit of weight which is reasonable considering I’ve eaten a bit less than I’ve burned. To me this means that the information from MyFitnessPal and Fitbit on how much calories food contain as well as how much I burn is at least correct to an extent. My goal is to slowly reach a BMI of 22.5 which means a weight of 72 kg. That is quite far off but I haven’t set a time to reach it yet. So for now I’ll just watch out so that I don’t gain too much (I gained 3.9 kg during these last 3 months).

Since the current world situation began a lot of my routines got upset which brought me into a few months of turmoil. A small personal crisis if you will. It affected my sleep and exercise much more than I wanted to admit, but to sum it up: my conditioning went down the drain. This is why my resting heart rate improved so much over a week even though my exercise has been quite mild. My heart rate is usually around 50-48, which is where I expect it will return soon. Fitness score is supposed to match VO2-max. 52 is “good” for my group according to Fitbit. I’ll take it.

In conclusion

One of the recommendations for physical activity is mobility which I’m bad at doing. I will put together a mobility program that targets all large muscle groups and do it 2 times a week. Someday.

The recommendations aren’t just there for fun. They are functional and you’re better off following them in one way or another. That applies to me as well.

/Noa Greén

It will only get harder

TLDR; you should take learning into your own hands now because it will only get harder in the future. Here are some tips to get you started:

Broaden
1, Read the national paper for your profession, in my case Fysioterapi, or FysioScience which compiles current studies (costs a bit) or check out Forskning Pågår
2, Read a general paper on medicine, for example Medicinsk Vetenskap from Karolinska Institutet
3, Read books that cover large swathes, such as FYSS 2017 or Rehabiliteringsmedicin

Deepen
1, Read specialized papers, such as Manualen for OMT
2, Learn instruments, also called “Mätmetoder” that pertain to what you’re interested in and then look at the sources (You need membership to view the content of the link)
3, Read course literature which usually delve much deeper into subjects than we are required to learn for our exams (Physiology of Sport and Exercise for example)

General advice
Join the union Fysioterapeuterna.se to get Fysioterapi and the paper from one specialization for free, as well as other benefits such as Mätmetoder 2.0 mentioned above.

And on to the other part:

It’s almost all on you

Last week I wrote about a feeling that something was missing from our education. Our education system has many ways to improve, that much is true. But I don’t want it to sound like the system holds the complete responsibility. I want to put the onus on You to take your education into your own hands, because it’ll only get harder if you don’t.

I’ll reiterate that there is a difference between depth and breadth and you should know that difference. The former means you deeply understand a subject, its details always available for you to use, and the latter means knowing a little about a lot of things, for example knowing how to spot certain ailments to be able to refer a patient to another health expert — but not necessarily how to treat.

It is my opinion that a base education is around 75 percent breadth and 25 percent depth. It follows of course, that you will have a big hole in your knowledge and it’s important for you to know that this hole exists. Not being curious about your lack of knowing is a greater danger than the lack itself. And while I know for a fact that KI could do better, I think it’s possible for us students to take more of our educations in our own hands than we are currently doing.

On a more “systemic” level, you could join Fysiostyrelsen or the student board for your education, start or join a student paper, write a blog about your experience or report injustice/flaws when you see them — in an effort to improve the education. And on a personal level you could start to seek out more information on the things you find interesting.

Since the basic education gives a lot of breadth I would personally suggest taking the route of deepening your knowledge but if you don’t know what you really want I think you should dive a little into many subjects. You can start by looking at the list I began this blog with, or find your own way.

The important part is to right now learn to seek out and absorb information from sources other than the ones that are spoon fed to you by your university. It’s like a muscle that needs to be exercised continually to grow strong. And you do have time now, because let’s be real: you’re not putting 40 hours into your studies every week.

When you do have a full time job, do you think seeking out new information and keeping up to date on what happens in the physioworld will be easier than it is now?

/Noa Greén

Prepare for autumn by deepening your knowledge about something

Sometimes… Actually quite frequently, I feel like I’m missing something at university. I’ve passed all exams (#humblebrag) but there is a piece of the puzzle that is missing. The thing is, as good as the basic education is it doesn’t provide a systematic enough approach to examination and theory in my opinion. At least not a solid enough system.

One of the teachers said early that this education is like a drivers license; when we get it we’re ready to start learning by ourselves to a greater extent. That is a good argument for leaving a lot of stones unturned during an education. But it doesn’t satisfy me. I want to learn examination and treatment according to a more systematic approach which is why I’m going to take the course OMT Step 1 this autumn to deepen my knowledge base.

Returning to something I mentioned before: I often feel like a piece of the puzzle is missing. It’s that I know enough to pass the exams but not enough to generalize a lot of the knowledge. It’s like I’m only scratching the surface of the iceberg. Shouldn’t I get at least a little bit more? Maybe it’s not possible to do during a 3 year education… Or maybe we’re all making it a bit too easy on ourselves.

Call me nerdy, but to me this education is not just a road to a job. I also learn because I want to learn and I’m curious about different concepts and therapies within the field. Of course, not all these interesting concepts and therapies can be explored in only 3 years. But there are main skills and knowledge that probably all physiotherapists should know, and knowledge about those should be deep. I’ll delve deeper into what I think are main skills another time, probably, maybe, possibly.

Anyway, when I revisit course literature I often find details that are very important but that I didn’t understand, often because many things can be learned by rote to pass exams. For example, you may know how to test for and treat mobility impairment in the knee but do you remember the convex/concave rule that explains why certain movements should be performed? If you don’t you can’t apply that knowledge to other joints and if you forget which way to move the leg during the exam you can’t deduce your way to an answer.

The convex/concave rule is relatively simple and easy to use as an example but there are more subtle concepts that I can’t put to words right now. And why can’t I do that? Because while I know what to do in many situations, I lack knowledge about the reasons. Hopefully OMT Step 1 this autumn will help me reach some more depth as opposed to only broaden my base knowledge.

If you read my last post (which you almost definitely didn’t) there I said that I had chosen three books to read during the summer to prepare for next semester. The first is directly related to OMT and examination of the extremities and spine: Clinical Neurodynamics. It was recommended to me by the teacher of the course I’ll take who came to KI for a crash course in neurodynamics. It has about 240 pages and I’ve calculated that I will have to put about 20 hours into reading it (and I will of course read it again come autumn).

You don’t have to deepen your knowledge in OMT, I’m giving you permission to choose something else (I’m so nice). But my opinion is that you really should find something to explore further than we did in school. Because base course level knowledge is rarely enough.

/Noa Greén

Make it easy on yourself

This summer I’m going to make it easy for myself. Sometimes it’s difficult to make it easy for yourself though. Specially since being consistent can be such a chore. For example: I want to write blog posts regularly. But I’ll make it easy on myself and make no promise.

Despite having more time than ever I’ve had a hard time focusing on writing this semester. I feel like something monumental is happening but can’t place my finger on it. Now that school is over though, my fingers are itching again, so I’ll scratch them by writing.

I have some simple plans for myself this summer because having no plan is planning to fail:
1. Work 10 days/month
2. Read 3 physiotherapy related books (which I’ve already decided)
3. Follow the recommendations for physical activity

These shouldn’t be too hard to follow. Gulp.

I have an idea that I should also try to publish one post every week, maybe on Mondays or Sundays. For example, I could keep a summary of my following the recommendations and writing about that journey.

This blog is also going to be more personal than before, whatever that means. I think it will show in the content, or maybe I was always personal. Here are some things I want to write about this summer:

1. Clinical neurodynamics (I know very little about this)
2. Reading up on material before the semester starts
3. Physical activity in the everyday and how to motivate activity
4. Of course: following the recommendations
5. Good and less good things about the education
6. About taking extra courses parallel to studying

I wrote this mainly for myself, but if it inspires you to make some plans, remember to make them so simple that you know you can achieve them. Next time I’ll probably write a post about the three books that I’m going to read this summer (apart from the Thrawn Trilogy which I recommend if you like Science Fiction).

/Noa Greén

Rekommenderad litteratur: Termin 1 på Fysioterapeutprogrammet KI

De två till vänster rekommenderar jag om du är motiverad att läsa. Den i mitten rekommenderar jag starkt. De två till höger tror jag inte kommer bidra till dina studier.

Så du bestämde dig för att möjligtvis, kanske, possibly skaffa lite kurslitteratur för att hjälpa studierna? Som en low key boknörd kan jag sympatisera med det. Därför har jag skrivit en liten guide till de böcker som kommer rekommenderas av KI under första terminen. Vi snackar mycket korta recensioner och ibland alternativ litteratur. Men först vill jag säga några ord om att läsa (kurslitteratur främst) i allmänhet.

Goda nyheter till den som inte orkar läsa så mycket: du kan klara av alla kurser på fysioterapiprogramet utan att köpa en enda bok. Delvis finns två fantastiska bibliotek som du bör utnyttja till fullo, och dessutom täcker lektioner och slides det du behöver kunna på tentor. För den som vill ha en extern förklaring av något koncept, finns också möjligheten att be mig förklara det här på bloggen!

Dock är att läsa böcker på ett effektivt sätt en konst som är värd att lära sig. Det kommer nog inte komma någon bättre tid för det än under dina högre studier. Jag har läst det mesta i de böcker jag köpt. Visserligen är jag inte ett underbarn som kan minnas allt, men att ha läst böckerna ger mig möjligheten att snabbare inhämta informationen när jag behöver fräscha upp något. Min rekommendation är att börja lära dig läsa böcker så tidigt som möjligt. Ju längre du väntar, desto jobbigare blir det att börja. Men som alla färdigheter: när du väl kan det, har du en stor fördel.

I slutändan: om du inte tänker läsa en bok, köp den inte. En bok icke läst är en ångestmaskin. You can quote me on that.

Fysioterapi som ämne och yrke

Att lära och utvecklas i sin profession – Flera delar av den här boken kommer återkomma under hela utbildningen. Min åsikt är att den inte är så kul att läsa. Dela på en kopia med några vänner eller låna på biblioteket. Skriv ned de viktiga koncepten så kan du konsultera dina anteckningar i framtiden. Rating: Låna på biblioteket eller av klasskamrat.

Fysiologi 1 och 2

Fysiologi (Lännergren et. al) – En av de absolut bästa böckerna enligt mig. Innehåller en bra ingång till hela kroppens fysiologi och ett kapitel om smärta som är mycket bra kompanjon till en senare bok vid namn Om Smärta. Rating: köp.

Anatomi

Rörelseapparatens anatomi – En bok som många inte tycker om, men som jag lärt mig uppskatta. Den innehåller väldigt många detaljer och är logiskt uppdelad. När man väl lär sig hur texten är strukturerad går det snabbt att söka upp den information man vill ha. Bra referensguide. Du kan alltid låna den på biblioteket, men jag misstänker att du kommer behöva spendera en del tid med den innan den har en effekt. Rating: Köp eller använd anteckningar från föreläsningar istället.

Atlas of Human Anatomy – En av de där böckerna “alla” fysioterapeuter ska ha. Det blir inte mer anatomi för pengarna än det här! Jag ska definitivt skaffa en. När jag kan hitta den billigt. Rating: Jag vet inte? Definitivt bra för fördjupning.



Fysioterapi 1

Orthopedic Physical Assessment – Den här boken kallas även ”Magee” eller ”Magi”. Att använda den här kräver inte bara att du investerar pengar utan även tid. Den innehåller otroligt mycket information och en hel del sållande krävs. Jag känner flera som köpt den men knappt tittat i den. Den innehåller mycket anatomi och förklaringar till hur olika skador orsakar smärta samt alternativa undersökningar till de som lärs ut under utbildningen. Ett bra alternativ om man bara vill ha undersökningsdelen är Musculoskeletal Assessment som med mycket bra bilder konsekvent går igenom just det. Den har dock inte samma djup eller bredd (både figurativt och bokstavligt). Rating: Var beredd att spendera många timmar med den om du köper den.

Basal Kroppskännedom – Den levda kroppen – En intressant bok men jag tror inte att den kommer ge dig något de första tre terminerna. Jag tänker läsa om den nu när vi läst rehabiliteringsmedicin och pratat lite mer om metoder för att hantera smärta. Den är mycket lättläst och kort. Rating: Köp den om du hittar den billigt.

Human Movement – Rating: Nej.


Så det är mina åsikter om litteraturen från första terminen.

En annan lättläst bok jag vill rekommendera är Hjärnstark av Anders Hansen som är riktad till icke-experter men som även ger oss fysioterapeuter ett bra sätt att tala om vad som kan hända i kroppen när vi tränar!

Ett annat tips är att kolla på programöversikten!