Någonting, någonting syreupptagningsförmåga är viktigt!

Hej, Noa här, med alldeles för mycket att säga! I efterhand inser jag att det här inlägget har massor av olika ämnen som alla borde täckas separat, så jag har i alla fall något att göra i framtiden!

Varför ens testa VO2max?

VO2max, eller maximal syreupptagningsförmåga, har ett nära förhållande med hjärthälsa och därför en koppling till de vanligaste folksjukdomarna i Sverige (hjärt-kärlsjukdomar, cancer och diabetes). Fysisk aktivtet är preemptiv behandling av (i princip) alla dessa tillstånd, men enkla råd om fysisk aktivitet är sällan tillräckligt för att skapa beteendeförändring hos en patient. Att testa VO2 kan vara ett steg i att ha ett mer rådgivande samtal och ett verktyg för oss fysioterapeuter vi kan använda för att med större säkerhet informera om möjliga framtida hälsoutfall hos patienten. Med andra ord kan vi låta våra patienter ta mer informerade beslut om de har… mer (och bättre) information!

Vad är ett bra VO2max?

Författarna av testledarutbildningen för ett av de vanligaste testerna (Åstrands test) menar att det i allmähet krävs ett testresultat av 35ml syre/kg kroppsvikt för att klara av ett fysiskt lättare arbete såsom kontorsarbete. Under den här gränsen ökar risken för ohälsa/sjukdomar snabbt. Inom spannet 28-34 ses en ökad risk för diabetes, metabolt syndrom och tjocktarmscancer. 23-27 innebär en fördubblad risk att dö före 65-år och av personer med 20-22 når bara 3 av 10 sin 65-årsdag. I en undersökning från 2011 (LIV 2000) sågs att hälften av befolkningen passerar VO2max i åldersgruppen 40-49. Jag har svårt att tro att det är är mycket bättre nu 10 år senare.

I korthet är en låg syreupptagningsförmåga fysioterapeutens motsvarighet till läkarens ”du har cancer”. Den stora skillnaden är att det framtida utfallet ofta primärt ligger hos patienten (med cancer oftast kräver medicinsk intervention). Vill man snabbt förändra sin syreupptagningsförmåga är viktnedgång och cardio mest effektivt.

Vem ska testas?

Bra jäkla fråga Noa! Eftersom att enkla råd och uppmaningar sällan räcker för skapa beteendeförändring måste man som vårdgivare bedömma om ett test skulle kunna vara den knuff som patienten behöver för att komma igång. Det är få som kommer till mottagningen och söker för nedsatt kondition (även om jag har träffat dessa), men vår uppgift är inte bara att behandla det patienten kommer för, men även identifiera röda flaggor. Om vi bedömmer att en person med stor sannolikhet har mycket nedsatt kondition, kan ett test före syreupptagningsförmåga vara en bra start även om personen söker för ont i axeln. Det är potentiellt ganska många som bör testas, men vi har självklart inte tid för detta. Det finns även vissa grupper som alltid testas, t.ex. ungdomar som kommer till rikscentrum för barnobesitas. Om du inte jobbar där kanske dina i allmänhet friska patienter är de som bör testas.

Åstrands test

Alla svenska fysioterapeuter känner till det här testet, men hur många gör det faktiskt? Min gissning (av min ringa erfarenhet) är att få utför det. Att ta patienten till en cykel (som oftast är ute i gymmet som är fullt av patienter och fysioterapeuter), ställa in den, fixa med papper, pulsmätare etc. är en startsträcka som kan vara lite stor att överkomma.

Oavsett, är Åstrand antagligen det bästa submaximala testet för att testa VO2-max i relation till hur simpelt det är att utföra.

Harvard Step Test

Även detta introducerades under utbildningen, men det lades inte lika mycket fokus. Testet går ut på att patienten går upp och ned på en låda (med en specifik höjd) i en bestämd hastighet (metronom) och sedan används pulsens återhämtningshastighet i en formel för att bestämma VO2max. Fördelen med detta test är att det kan göras var som helst (det är nog sällan man fixerar lådor på golvet) och därför är lättare att initiera än Åstrands test.

En nackdel är ju dock att det inte ger ett lika korrekt svar som Åstrands test.

Andra tester?

Jag hade tänkt ta med flera tester men jag hittar inga som är välbeprövade och direkt kan överföras på den typen av patienter en fysioterapeut kan tänkas möta. 6 minute- och 3 minute walk test är lovande för att beräkna VO2-max men har främst använts hos grupper med sjukdomstillstånd som t.ex. hypertension. 6 minute walk tillsammans med BMI har även visat sig förutse VO2max hos unga friska pojkar. Hur det nu hjälper din kliniska vardag, är oklart.

Min tanke är att testa i allmänhet friska personer som behöver en push att bli mer hälsosamma och minska risken för framtida sjukdom. Om en person t.ex. redan har högt blodtryck är aerob fysisk aktivitet en självklar behandling.

Slutsats

Det är svårt att implementera hälsofrämjande interventioner när de flesta patienter söker för specifika problem, men om vi kan identifiera riskgrupper och övertyga dem att genomgå en passande behandling har samhället mycket lidande och pengar att spara. Harvard step test är antagligen lättare att genomföra i allmänhet och bör spridas mer på mottagningar som en hälsofrämjande intervention om vi som yrkeskategori ska bidra till förbättrad kardiovaskulär hälsa.

Idé: Precis som många människor går på screening för cancer och andra tillstånd kanske de bör komma på screening för VO2max i början av medelåldern?

/Noa Greén

Källor

Nya Konditionstest på cykel av Gunnar Andersson (SISU Idrottsböcker).

LIV 2000

Jag gjorde ett maximalt VO2-max test förra veckan

Som fysioterapeut är det mycket viktigt att kunna testa sina patienters kapacitet på olika sätt. Delvis för att kunna sätta mål men också för att motivera till förändring. Cooper-testet är ett uselt test för dessa ändamål när det kommer till individer med sjukdomar och skador, men för mer friska individer är ett ett simpelt om än väldigt jobbigt test att utföra.

Jag och ett par kompisar drog till Kärrtorps IP för att testa vår kapacitet. Så här såg det ut för mig med mina New Balance 880:

Jag sprang något mer än 3000 meter men Strava är inte alltid så bra när man springer inte springer raka sträckor (se nedan). En funktion där Strava identifierar att man är på en 400-metersbana och på något sätt kan justera sträckan vore fantastiskt om de vill skapa!

I wish.

Enligt kalkylatorn på den här sidan är mitt VO2-Max ca 55,8, Genomsnittet i min ålder är 43,5 så jag får ändå påstå att jag är vältränad. Nästa vecka eller veckan efter det ska jag testa om jag klarar milen på 45 minuter.

Cooper-testet är ett maximalt test vilket innebär att man måste försöka ta ut sig så absolut mycket man bara kan. Detta innebär också att det är svårt att genomföra för den genomsnittliga personen; det är väldigt svårt att lägga sig på en nivå som inte är för låg och inte för hög. Alla är dessutom inte vana löpare, vilket gör att de möjligtvis inte springer på det mest effektiva sättet. Så som jag förstår det är det alltså ett bättre mått, ju bättre man själv är.

Även jag som är van löpare har svårt att justera min energiförbrukning och jag kände i efterhand att jag lade mig på för låg hastighet av rädsla att ta slut för tidigt. Misstförstå mig inte, jag hatade mitt liv när jag tittade på klockan och såg att det var 2 minuter kvar, men jag kunde definitivt ha hatat livet mer. Därför planerar jag självklart att göra testet igen i augusti!

Okay, så Coopertestet är bra för allmänt friska personer som jag, men vad ska man göra för tester på sina patienter som fysioterapeut? Vi lärde oss en del på utbildningen, men jag tror att en påminnelse och lite tips kan vara på sin plats. Nästa vecka tänkte jag skriva om ett par tester som är lätt tillämpbara i behandlingsrummet och ute på gymmet, samt hur man kan tänka kring, och tolka de resultat man får och hur de kan användas för att motivera. Jag tänkte även försöka få med lite om vilken intensitet som kan vara mest lämplig att föreslå för patienten.

/Noa Greén

Slutet på början

Efter tre väldigt korta år har grundutbildningen i fysioterapi äntligen blivit klar. Det betyder att jag nu anses redo att börja ansvara mer för mitt eget lärande vilket känns mycket spännande, om än lite läskigt. Det blir som att gå en praktik där jag får ta mer ansvar (och betalt). Jag får också en möjlighet att vidare utforska vad jag vill göra och hur jag vill arbeta på ett hälsofrämjande sätt.

De sista uppgifterna vi gjort under utbildningen har handlat om att titta tillbaka på utbildningen och reflektera kring vad vi gjort och vad vi kan, samt att titta framåt och fundera över vad vi vill göra. Det är nog en bra sak att göra då och då. Jag tror att den här bloggen kommer ge mig goda möjligheter till detta. Jag tänkte börja med att summera, mest för min egen skull, vad som händer just nu!

Till att börja med kommer jag att göra några månaders praktik Södermalm Rehab, vilket börjar i juni. Att börja lite ute i primärvården är nog nyttigt för mig och kommer ge mig mycket underlag för min professionella utveckling. Tjänsten är 60 procent hemrehabilitering och 40 procent mottagning vilket passar mig väl; hemrehabilitering har likheter med hemtjänst vilket ligger mig nära om hjärtat.

Dessutom har jag börjat ett litet frilansgig hos Fysioscience, en tidning som skriver om den senaste forskningen som är relevant för fysioterapeuter. Det är ett väldigt litet extrajobb som mer representerar en fritidsaktivitet på några timmar i månaden, men det är kul att få tillgång till att mer aktivt läsa forskningsrapporter.

Jag har även skrivit kontrakt som konsult på ett ställe som heter ”Rörelsemönster”. Tanken är att jag ska jobba som fysioterapeut hos dem i framtiden, men just nu har de inte riktigt kommit igång med att lansera tjänsten för sina klienter (eller patienter som de kommer vara för mig). Jag kanske kommer ta ett par patienter där över sommaren (jag har fått tillstånd från min praktik att ha en bisyssla så länge det inte överstiger några timmar i veckan), men tanken är att det mer ska ta fart till hösten. Jag måste dessutom samtala med en företagsrådgivare från facket så att jag följer alla lagar och regler korrekt.

Avslutning

De tre gångna åren har inneburit stora förändringar på olika nivåer i mitt liv, och jag tror att de kommande åren kan komma att innebära fler stora förändringar. Det känns skönt att ha ett forum där jag kan reflektera öppet och smaka på hur det känns att vädra mina åsikter och idéer, så om du av någon anledning tänker fortsätta läsa min blogg vill jag säga tack 🙂

/Noa Greén

Vilken studie gör du?

Feasible = genomförbar

DISCLAIMER: mina åsikter är relativt godtyckliga. Det finns ingen komplett vetenskaplig konsensus bakom mina åsikter, men de är baserade på kunskap från personer med mycket bättre koll än jag. Det här inlägget är alltså hur jag tänker för att få bättre grepp om begreppen.

Jag vet inte om jag nämnt det (jag vet att jag har nämnt det) men under första året av min utbildning gick jag KI Summer School in Medical Research. Genom den kursen kom jag i kontakt med en fysioterapeut som forskar på olika sätt att mäta fysiskt aktivitet, specifikt inriktat på personer med funktionsnedsättningar som följd av stroke. På grund av detta engagemang var det relativt enkelt för mig att hoppa på ett projekt för mitt examinationsarbete, vilket är ett annat ord för C-uppsats (very important info).

Det gav mig dessutom möjligheten att få göra något som de flesta fysioterapeutstudenter inte har möjlighet att göra: en feasibility-studie

Det är viktigt att skilja på feasibility- och pilotstudier

Till ytan är dessa väldigt lika. Båda testar något för att skapa förutsättningar för framtida studier och under tiden vi skriver vår C-uppsats har det varit lite oklart för oss exakt vad vi gör. Detta är till stor del en följd av att kurslitteraturen vi har (1) inte går igenom dessa typer av projekt. Efter en hel del research, som vi kanske borde gjort mer av i början, har jag nu landat i att vår studie inte kan klassificeras som en pilotstudie. En viktig detalj innan jag går in på varför, och varför det är viktigt att förstå koncepten (och att veta att de existerar), är att alla pilotstudier är feasibility studier, men alla feasibility-studier är inte pilotstudier.

Feasibility-studier

En feasibility-studie testar om en metod kan användas, om den borde användas och i så fall hur (2). Till exempel testar vi i vår studie en ny metod för att samla in objektiv data om fysisk aktivitet genom ett aktivitetsbälte med GPS och accelerometer. Våra huvudsakliga utfallsmått är deltagarnas upplevelser och registrerar instrumenten data. Vi tittar alltså inte på datan som registreras i någon större detalj utan kollar endast att den är läsbar.

Praktiska aspekter såsom användarvänlighet, acceptans och kostnadseffektivitet är också mycket viktiga att ta med när man bedömer feasibility.

Pilotstudier

Hade vi gjort en pilotstudie hade vi testat om den data som samlades in kan användas för att dra några slutsatser om människors beteenden kring fysisk aktivitet. Målet för den studie vi är del av är i slutändan att bättre förstå hur olika omgivningsfaktorer påverkar den fysiska aktivitet individer utför, genom att använda objektiva markörer som inte riktigt existerar idag. Pilotstudier bör ses som miniversioner av större studier (2). 

Som tidigare nämnt är alla pilotstudier även feasibility-studier men eftersom att motsatsen inte gäller, är det viktigt att hålla isär dem. En feasibility-studie kan motivera att testa om en viss metod bör användas i studier för att ta fram data men kan inte användas för att dra slutsatser kring datan som samlas in, medan en pilotstudie essentiellt kan ge en indikation på vad en större studie kommer att visa. Det är som en form av genrep inför the real deal.

End card

  • Det är inte alltid nödvändigt att göra en separat feasibility-studie för att testa en ny mätmetod; de kan kombineras. Den data vi samlade in i vår studie är en del av en pilotstudie, men vi tittade endast på feasibility.
  • Håll koll på vad som är ett utfallsmått och inte, detta är helt avgörande.
  • Håll koll på vilken typ av studie du gör. Är det en narrativ analys eller en narrativ review (dessa är helt olika saker (1)), är det en systematisk review eller meta analys? Är det en feasibility-studie eller pilotstudie?

Side note:

Både du och jag borde öka vår vetenskapliga literacy 🙂 Det är en färdighet som är superbra att utveckla och har fördelar i alla delar av din profession.

/Noa

Källor/Information

1: Vetenskaplig teori och metod – Från idé till examination inom omvårdnad (Studentlitteratur)

2: https://pilotandfeasibilitystudies.qmul.ac.uk/introduction/

Annan läsning om feasibility-studier:

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2859314/

https://www.simplilearn.com/feasibility-study-article

Rekommenderad litteratur: Termin 2 på Fysioterapeutprogrammet KI

Nu har du gått en termin och fått känna på hur det är att plugga anatomi, fysiologi och fysioterapi. Då kan jag positivt påminna dig om att det är precis vad den här terminen handlar om också, med tillägget psykologi! Fetmarkerade titlar är böcker jag införskaffat 🙂

Fysiologi 3

ACSM’s Resource manual for guidelines for exercise testing and prescriptions — Enligt uppgifter en mycket bra bok som innehåller extremt mycket information som kan vara bra för en fysioterapeut. Jag valde att inte skaffa den, men precis som enAnatomi Atlas är det något jag planerar att göra. Den återkommer i många kurser och om du lär dig använda den kommer den antagligen att vara värd pengarna. Rating: låna på bibblan.

Physiology of Sport and ExerciseOm du som jag inte har pluggat träningsfysiologi innan kommer den här boken kunna hjälpa dig mycket, för den är fan späckad. Om du i framtiden tänker jobba med sport borde du åtminstone gå till biblioteket och titta i den för att få ett intryck av den. Visst, kurserna innehåller mycket, men här kan du fördjupa dig. Dessutom är tentan på den här kursen känd för att vara lite svår. Rating: Jag tycker den är värd.

Psykologi

Samtalsfärdigheter: stöd, vägledning och ledarskapJag har ofta känt personligen att samtal är något jag är relativt bra på, men den här lättlästa boken är ändå ett bra stöd. Dels för att reflektera men också för att få nya idéer. Om du ska jobba med att prata med människor varje dag är dessa färdigheter något du behöver jobba med. Rating: jag rekommenderar.

Hälsopsykologi : psykologiska aspekter på hälsa och sjukdom En bok som jag skaffade för att den lät spännande. Jag läste de obligatoriska kapitlen, men tyckte inte den var så bra. Dock har jag fått upprepad användning av den under kursen. Innehållet är viktigt och intressant, men den är inte alltid så roligt skriven. Rating: köp den med en vän och läs tillsammans.

Känslostormar : emotionell instabilitet och hjärnan Många tyckte om den här väldigt mycket. Jag tyckte att den var okay och planerar att läsa den igen efter utbildningen. Rating: följ peer pressure och skaffa den.

Fysiologi 4

Om smärta : ett fysiologiskt perspektiv Om det är något vi fysioterapeuter jobbar mycket med så är det smärta. Att lära sig om fysiologin bakom smärta är då en väldigt bra idé. Boken kommer att fungera som källa till ett stort antal uppgifter och många uppgifter är direkt baserade på boken. Fysiologiboken har också bra information om smärta, men väldigt begränsad i jämförelse. Rating: skaffa den.

Fysioterapi 2

Den här kursen har lite liknande litteratur från den första så jag beskriver endast de nya böckerna.

Evidence-based physical therapy for the pelvic floor : bridging science and clinical practice — En väldigt satsig bok i relation till hur lite tid som läggs på det här ämnet. Hade detta tagit en större del av kursen hade jag kanske skaffat den. Rating: köp den om det är något du vill jobba med, annars låna på biblioteket.

Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, FYSS 2017 Flera kapitel från den här boken går att hitta på internet men jag tycker att det är en bok som alla fysioterapeuter ska ha nära tillgång till. Den går igenom alla vanliga sjukdomar och smärttillstånd samt de rekommendationer för fysisk aktivitet som finns för dem. En utmärkt källa till källor dessutom. Den är dessutom till hjälp under träningsfysiologi eftersom att den beskriver många av koncepten därifrån på ett lätt sätt. Rating: Helt klart värd att skaffa.

Nya Motions- och idrottsskador och deras rehabilitering En av de bästa och mest använda böckerna i hela kursen. Den har väldigt mycket god information om skador, rehabilitering och underliggande koncept. Rating: Buy this book.

Nya konditionstest på cykel : [testledarutbildning] — Jag tror att jag möjligen var den enda som skaffade den här boken… Måste säga att den har några riktigt bra kapitel om träning och beskriver olika test av fysisk kapacitet på ett bra sätt, samt innehåller en mall för test på ergometercykel. Även en bra bok för framtida entreprenörer. Rating: skaffa om du vill fördjupa dig eller tycker att du inte får tillräckligt från föreläsningar etc.

Styrketräning : för idrott, motion och rehabilitering — Eftersom att jag skaffat så många andra böcker kände jag inte någon superstark dragning att köpa den här. Jag har dessutom en bok som fokuserar på kroppsviktsträning och en som foksuerar på träning med vikter. Rating: fråga någon annan 🙂

Så där har du lite åsikter om litteraturen från den andra terminen!

Några andra böcker jag kan rekommendera är Total Stabilitetsträning av Joanne Elphinston som skapat JEMS, om du vill lära dig mer om just stabilitetsträning (någon som kommer vara relevant om du jobbar med personer), och Lev länge och väl av Kerstin Brismar, om du vill ha en lättläst översikt över hälsosamma vanor som du lätt kan anpassa att använda i samtal med patienter.

Som du kan tänka dig, är en bok aldrig bättre än din förmåga att finna något värde i den. Att läsa en bok och extrahera information är inte det samma som att läsa för nöje. Det är en färdighet som du utvecklar och som kommer vara fortsatt viktig att underhålla i framtiden.

/Noa Greén

Hur mycket fysisk aktivitet kompenserar för att sitta stilla hela dagen?

Mot slutet av 2020 släpptes en meta-analys (delvis skriven av min handledare för C-uppsatsen) som tittade på hur mängden fysisk aktivitet man utför i kombination med hur mycket man sitter stilla kan påverka dödligheten (alltså risken att man ska dö i förtid). De studier som analyserades använde accelerometri för att mäta aktivitet. Mobiler och aktivitetsarmband använder också accelerometri för att mäta din aktivitet.

Så hur mycket behöver du träna för att kompensera att du sitter still vid datorn hela dagen? Runt 30-40 minuter måttlig till intensiv aktivitet per dag. Tidigare studier har pekat på runt 60-75 minuter, men de har till stor del baserats på självrapportering, vilket oftast inte kan uppnå samma precision som accelerometri.

Så är du en person som sitter mycket på dagarna, du kanske kör lastbil eller jobbar på kontor, är de vanliga rekommendationerna på 150 minuter i veckan kanske inte tillräckligt. Når du 30-40 minuter om dagen och är inaktiv runt 10 timmar om dagen kommer du att dämpa risken att dö i förtid, men det kan inte helt ersätta en riktigt aktiv livsstil.

Det viktiga att komma ihåg här är att, i alla fall som jag tolkar det, räcker inte en lugn promenad. Det krävs en riktig insats. Jag tror att detta är ett mycket svårt piller att svälja, speciellt för de patienter jag kommer att möta i framtiden. Hela livsstilen måste innehålla ganska tung träning dagligen, något jag knappt själv klarar av.

Det står klart för mig att vi behöver förändringar på samhällsnivå inför framtiden av många oberoende anledningar. Dels är det önskvärt att minska lidande hos befolkningen, men det är också viktigt att den äldre befolkningen är självständig i så stor utsträckning som möjligt – något som den här pandemin definitivt har visat. Men jag tycker också att det har visat sig att vi inte kan genomföra samhällsförändringar genom att påverka enskilda individer.

Svenskar är mer aktiva än genomsnittet i världen, men räcker det? Enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten 2018 är ca 66 procent av den vuxna befolkningen aktiv i linje med rekommendationerna. Baserat på de patienter jag mött under praktiken verkar många vara mindre aktiva nu, speciellt när det kommer till styrketräning. Om den tidigare nämnda studien är korrekt kanske inte ens 150 minuter räcker för en stor del av befolkningen.

Vi måste fundera på hur fysisk aktivitet kan bli en del av vardagen genom sociala sammanhang, arbetet och miljön. Min C-uppsats är en pilotstudie som jag hjälper några forskar på KI med. De försöker utveckla en metod för att titta på beteenden kring fysisk aktivitet och se hur miljöer (ekologiskt synsätt) påverkar mängden fysisk aktivitet som utförs, speciellt inriktat på personer som överlevt stroke (eftersom att de är i större riskzon att inte uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet). Men jag tror att en ekologisk approach bör vara en del av att aktivera hela svenska folket i framtiden. Jag vet inteexakt hur, men jag har några idéer.

/Noa Greén

Källor:

https://bjsm.bmj.com/content/54/24/1499

https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/s/sverige.-fysisk-aktivitet-2018/

Recension av ”Lev länge & väl” av Kerstin Brismar

Så här ser boken ut, om du undrade!

Lev länge och väl är en bok som är värd att läsa inte bara av allmänheten, utan även av oss inom vården. Vi må vara experter på det vi har studerat, men vi måste fortfarande kunna förmedla budskapen till våra patienter.

Kerstin Brismar (som är läkare), med hjälp av Marit Andersson (som är journalist), har baserat boken till stor del på något som kallas ”blå zoner”. Detta är platser i världen där människor lever länge och med relativt minimalt med hälsoproblem i sin gamla ålder. Hon tittar på deras vanor och jämför med våra i Sverige och presenterar förslag till hur vi kan förbättra våra liv i längden.

Inget komplicerat fackspråk här. När komplicerade termer dyker upp är de alltid förklarade eller i en kontext där man förstår dem. Innehållet är baserat på hennes erfarenhet som läkare, forskare och andras forskning.

På endast 194 sidor lyckas en mycket bra grundkunskap förmedlas. Boken är värd både att läsa rakt igenom men också användas som ett uppslagsverk. Den behandlar inte bara hur konsumtion, träning och avslappning påverkar oss utan ger i kapitel 9 en beskrivning i vad man bör tänka på när det kommer till hälsokontroll.

Då jag redan kan relativt mycket om kost, träning, avslappning, levnadsvanor såsom alkohol och rökning samt om folksjukdomar var just delen om hälsokollen ganska bra. En snabb checklista på saker att själv ha koll på, men också kunna diskutera med andra personer.

Jag vill rikta en viss kritik mot det kapitel som handlar om fysisk aktivitet. Jag tycker att det kan vara värt att nämna att äldre som vill komma igång med träning kan gå till en fysioterapeut för att få hjälp med det.

För att vandra in på något att som avslutning, så tycker jag att vi fysioterapeuter borde utveckla ett motsvarigt batteri av tester för att kunna göra en hälsokontroll av patienter. Tanken är då att de ska boka in en ”hälsokontroll” med en fysioterapeut där ett standardiserat test görs. Det finns redan liknande tester såsom chair stand och greppstyrka, men vad jag vet finns inget test som testar hela kroppen i ett!

Summering: jag rekommenderar ”Lev länge och väl”! 4/5.

/Noa Green

Nytt år, nya planer

2020 har nog inte varit det bästa året för de flesta. För mig har det varit en berg- och dalbana av svåra beslut, perioder av mycket energi och engagemang och av trötthet. Men livet går vidare och nyår är traditionellt en period för att blicka framåt och reflektera över vad som hände under året.

2020

Under 2020 hade jag 1064 besökare och 2104 visningar på min blogg vilket är ett uppsving från 2019. Jag publicerade 23 inlägg och introducerade några koncept och lät andra koncept dö. ”Vårdkedjan” med syfte att granska vården och samhället startades upp och kommer förhoppningsvis att fortsätta i år. Jag har gjort en intervju med en fysioterapeut som är expert på barn som förhoppningsvis blir ett inlägg i januari. Jag orkade inte publicera statistik om min träning, vi får se om jag kommer igång med det bättre i år.

2021

Några typer av inlägg som jag tänker göra mer av i år: Vårdkedjan, recensioner av böcker och inlägg om ny forskning. Jag läser mycket böcker, både mer fackinriktade men också böcker för allmänheten. Att göra inlägg av min erfarenheter och vad jag lärt mig är både bra för mig själv och som tips till andra. Samma sak med inlägg om forskning som görs. Jag har även satt upp några fitnessmål för mig själv som kanske kan dokumenteras. Dessa är:

  • Springa totalt 1800km
  • Springa en mil på 45 minuter
  • Springa ett maraton
  • Göra 100 armhävningar i ett svep (jag klarade 25 stycken den 3:e januari)
  • Göra en muscle up

Det här är inte några revolutionerande eller supersvåra mål i relation till min ålder och tidigare förmåga, men jag tror ändå att det är bra att ha något att jobba mot. Jag har även lite enkla mål för bloggen under året.

  • Skriva 30 inlägg
  • Få fler läsare än 2020
  • Göra en make over
  • Integrera bloggens innehåll med mitt Instagram på något sätt

Färdig fysioterapeut

Om allt går som det ska i skolan kommer jag att vara färdig fysioterapeut till sommaren. Jag ska försöka uppgradera bloggen lite då men i allmänhet fortsätta att skriva. Egentligen har jag inte alltid så mycket att säga, men jag kan inte skaka av mig viljan att skriva saker så jag fortsätter tills någonting är värt andras tid.

Ohälsosamma beteenden existerar inte i ett vakuum

I en studie från 2014 tillfrågades medborgare i olika länder om de tyckte att the var regeringens uppdrag att påverka människors hälsobeteenden eller inte. 32 procent tyckte att ja, regeringen ska försöka påverka oss och 36 procent tyckte nej. Vi är inte det mest individualistiska landet i världen, men vi har uppenbarligen en stor andel som tycker att enskilda individer bär det största ansvaret för sin hälsa.

Jag kan förstå detta! Det känns väldigt intuitivt att lägga skulden för ohälsa på enskilda individer. Det är ingen som tvingar någon annan att äta dåligt, röka och inte vara fysiskt aktiv. Det känns helt rimligt att förmana individer som lever ohälsosamt.

Jag har tidigare i min blogg skrivit om vikten av hälsosamtal och screening för ohälsosamma vanor när vi fysioterapeuter möter patienter. Där har min åsikt egentligen inte förändrats. Jag tror att vi har otroligt mycket att ge till enskilda individer genom att lyssna på dem och uppmärksamma deras ohälsosamma vanor. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att dessa beteenden existerar i en kontext, inte ett vakuum.

Olika krafter, både interna och externa, kämpar konstant för att påverka ens beteende. Jag undrar om de 36 procenten som är emot att regeringen försöker påverka våra beteenden också är emot att företag gör detta. Reklam är en mycket stark extern kraft som försöker påverka våra beteenden, med mål som ofta inte har god hälsa i åtanke. Det kan vara mål som att få oss att köpa vissa produkter genom att påverka hur vi tycker att en kropp ska se ut. Men regeringen och myndigheter försöker också påverka oss genom reklam, då oftast för att skapa beteenden som är positiva för oss och samhället, t.ex. att hålla avstånd under pandemin och undvika att spola ned fett i avloppet.

När vi träffar patienter kan vi sällan påverka den externa kontexten speciellt mycket. Vi kan ge tips som att säga åt patienten att packa sina träningskläder dagen innan eller göra matplanering för att underlätta vissa beteenden. Dessa insatser skapar till viss del en extern förändring (vad vi möter på morgonen), men kräver primärt en personlig förändring (att vi packar kvällen innan). Det är bra att ha både interna och externa krafter i åtanke när vi diskuterar vanor med en patient. Inte bara för att vi själva ska förstå personen bättre, utan för att patienten ska förstå sig själv bättre. En långt gången ohälsosam vana är nästan omöjlig att förändra om vi inte förstår dess kontext, eller om en mycket stark yttre kraft påverkar oss (t.ex. läkaren säger att vi har högt blodtryck).

Att förända ett ohälsosamt beteende kan därför omdefinieras till en process: 1, försök förstå de omständigheter/den kontext som beteendet utförs i, 2, varför beteendet har en detrimental påverkan på hälsa och 3, planera förändringar som leder till bättre omständigheter och därför ett mer hälsofrämjande beteende. En person som inte tränar kanske inte behöver hjälp med att hitta ett bra träningsprogram först, utan istället behöver hjälp att hitta sätt att ta det lugnt och stressa mindre. På den här nivån kan försöken att skapa bättre hälsa sägas vara ”downstream”.

För att skapa ett mer hälsosamt samhälle krävs fler lösningar som är ”upstream”. Alltså att regeringen (jag räknar in kommun och landsting här) bygger en miljö där ett hälsosamt liv är det lättaste alternativet. Detta kan dock kräva inskränkningar på den fria marknaden: Som det ser ut nu är lösningar som att förbjuda försäljning av tobak orimliga (trots att det skulle minska mänskligt lidande). Inte bara för att rökare skulle göra uppror, men även för att de strukturer (utöver att tobak finns på marknaden) som gör att personer börjar röka (och andra ohälsosamma vanor) inte påverkas; då krävs lösningar som är ännu mer upstream.

Hur ska vi öka hälsan i samhället på ett sätt som inte inskränker personers frihet? Ingen aning. Men jag tror att ett bra steg framåt vi kan ta på kliniken är att förstå att beteenden existerar i en komplex kontext och därför är svåra att påverka direkt. För att komplicera det ännu mera har även beteenden en påverkan på kontexten; t.ex. om du inte städar kommer ditt rum bli mer skräpigt och göra det svårare att vara produktiv och du kommer andas in mer damm vilket kan påverka din hälsa. Dessa insikter är dock en orsak till att ha hopp: Får vi våra patienter att se kopplingen mellan externa krafter, beteende och hälsa har de redan tagit det svåraste steget.

/Noa Greén

Rekommenderad läsning
Foundations for Health Promotion av Jennie Naidoo och Jane Wills

Vårdkedjan #3: Interprofessionell Personcentrering

I vår utbildning har vi pratat en hel del om personcentrering och hur vi kan bli bättre i patientmötet. Men som jag ser det behöver vi även bli bättre i mötet med andra vårdyrken. Interprofessionellt samarbete tror jag är kritiskt för att kunna utveckla en mer personcentrerad vård.

Vad är personcentrering?

Det här stycket är en tolkning av en artikel från Fysioterapi av Louise Danielsson. Det är svårt att ge personcentrering en koncis definition.  Men en av komponenterna kan kokas ned till att vårdpersonalen i patientmötet är uppmärksam på icke-verbala uttryck som finns kring de kliniska fynd man gör. Det kan handla om mer eller mindre simpla saker som att vara trevlig, göra britsen bekväm för patienten och vara lyhörd. Som koncept söker det också motverka gamla hierarkiska synsätt på vården som ”en vårdpersonal med expertis som läxar upp/föreläser för en patient” eller en mer modern syn på patienten som en kund som beställer en tjänst (jag vill ha röntgen, MR, massage, triggerpunktsakupressur, etc). Det är istället ett möte mellan en person med professionell kunskap inom sitt område och en person med expertis på sin kropp och sina upplevelser. Det är ett synsätt som jag tror underlättar både möte och behandling.

Att gå med andra professioner såsom arbetsterapeuter, läkare och dietister ger en bredd på vilken problematik en patient kan stå inför. Man får en respekt för andras kunskap, och ett perspektiv på vilka sjukdomar vi som fysioterapeuter faktiskt kan behandla och när det behövs vidare hjälp. Men för att kunna använda den här kunskapen i min kliniska vardag behöver jag ändå mer kunskap och förståelse. Ett sätt för detta är kanske att införa mer interprofessionellt lärande på utbildningen (för alla vårdyrken). Ett annat alternativ är kanske att skapa arbetsplatser där olika kompetenser kommer närmre varandra, bokstavligt talat.

Gratisbilder på internet, what is not to love?

Flera anställda där jag gör min praktik önskar att vi delade utrymme med läkare och sjuksköterskor i större utsträckning för att lättare kunna ge ett brett spektrum av vård till patienter som behöver det. Vi lär oss screena för olika vanor (Socialstyrelsens 4 vanor) på utbildningen men är inte något som jag upplever att många inför i sin kliniska vardag. Kanske det här hade varit lättare om vi till större del, delat personalrum på lunchen. En dietist som diskuterar diabetes med en sjuksköterska och en läkare över en kopp kaffe känns som en bra grogrund för samarbete.

Oavsett vad så tror jag att en ökad personcentrering i vården är framtiden, och det räcker inte med att enskilda vårdgivare blir bättre, utan vården som helhet måste hitta långsiktiga strategier. Team-möten finns nog på de flesta vårdcentraler, men det skulle behövas en miljö där medicinare och paramedicinare inte behövde leta efter varandra, utan träffade varandra organiskt.

Jag hade tänkt gå in djupare på att vårdcentrering även handlar om strategier för prevention och hur interprofessionellt lärande kan öka effektiviteten i vården, men jag sparar det till ett annat inlägg.

/Noa Greén