Idag handlar det lite om anamnes, inaktivitet och smärta. Men först lite
Statistik
Jag var på praktiken 34 timmar och 15 minuter om man räknar bort lunchtid. Jag tog emot 10 nybesök, 9 återbesök var op 6 auskultationer. Jag börjar vanligtvis mellan 07:30 och 08:30. Är inte riktigt uppe i 5-7 besök om dagen, men det här får väl räknas som en helt okay vecka. Och det lär inte bli så mycket bättre med tanke på de striktare restriktionerna som gäller nu.
Inaktivitet -> smärta?
Inaktivitet och smärta bildar ett mönster, som för mig blivit mycket tydligare nu under praktiken. Utan tvekan kommer mönstret att bli ännu tydligare med tiden, men vi börjar här. I väldigt många fall av personer som kommer med smärta är inaktivitet en gemensam komponent. Ibland är inaktiviteten det som leder till problemet, och ibland leder problemet till inaktivitet (vilket är en ond cirkel).
De flesta, även om de vet att fysisk aktivitet är viktigt för god hälsa, förstår inte varför eller till vilken grad det är viktigt. Detta leder till en oförmåga att kunna prioritera fysisk aktivitet, och/eller urskönja hur det kan bli en del av en stressig vardag. Många har dessutom svårt att själva konceptualisera hur aktiva rörelser kan hjälpa läkandeprocessen. Detta leder ibland till minskad aktivitet genom passivitet (man väntar på att problemet ska lösa sig själv) och/eller rädsla (att smärta är ett tecken på att något i kroppen skadas).
Dessa två delar, ”att inte internalisera hur viktigt det är med fysisk aktivitet” och ”minskad fysisk aktivitet” , är superviktiga att identifiera i anamnesen har jag känt av. Det är nästan som en intervention i sig att få patienten att verbalisera sina idéer kring fysisk aktivitet och smärta. Redan där kan ett ”aha-moment” ske som sätter personen i rätt riktning. Vad jag sedan ger för övningar exakt, upplever jag ofta som mindre viktigt.
Jag visste innan att den här delen i patientmötet var viktigt, men jag hade nog inte förstått hur central den är. Kanske jag bara inte lade märke till det tillräckligt mycket. Kanske det var uppenbart för alla andra för länge sedan. Men att kunna initiera behandlingen redan i anamnesen är ett mäktigt verktyg som är värt att använda.
Idén om att brist på fysisk aktivitet ofta är orsaken till smärtan (och att fysisk aktivitet är botemedlet) gör mitt jobb både lättare och svårare. Rent teoretiskt är det lätt att behandla fysisk inaktivitet (du kan nog gissa hur!). Men praktiskt sett kan det vara svårt att övertyga en patient med smärta att det enda den behöver göra är att röra på sig och att ingenting i kroppen är allvarligt skadat.
Passiv behandling kan ge en god effekt, men den långsiktiga lösningen sitter oftare i patientens egna beteende. Att höra att man själv är ansvarig för att bli frisk kanske inte sitter rätt med alla. Men jag tror att för de flesta är det en glad uppenbarelse att veta vilken kraft man egentligen besitter.
”Ett gott samtal är behandling”
Att ett gott samtal är välgörande är något som alla patienter känner, men inte alltid kan verbalisera. Jag har fått lära mig att fråga om förväntningar, och intressant nog har de flesta inte funderat på vad de förväntar sig. Men vad de behöver är ofta ett lugnande samtal (vilket initieras i anamnesen) med en person som kan skänka dem lite trygghet och coachning att komma igång med träningen.
Dessa insikter ger även mig en viss trygghet:
Om jag möter en ängslig patient där jag inte riktigt kan identifiera orsaken till smärtan eller hitta några röda flaggor kan jag, istället för att bli generad och orolig för att jag inte hittar något, ge ett lugnande besked och konstatera att det förmodligen är inaktivitet som orsakar smärtan, alternativt att fysisk aktivitet kommer att vara en stor komponent i behandlingen. Om jag är lugn och trygg, är det lättare att få patienten att vara lugn och trygg. Och det är en bra början för en fysioterapeut.
/Noa Greén
Alltså min poäng är att jag måste utvecklas mer inom motiverande samtal, så jag ska inventera och utforska dessa böcker som en del av detta mål:
Hälsopsykologi
Samtalsfärdigheter
Motivation för motion
Motiverande samtal – MI
Och jag vill tillägga att även om jag är lugnare i min roll som fysioterapeut är jag fett stressad över allt jag behöver göra med plugget etc.
FysioNoa 