Ta patienter ensam redan andra dagen på praktiken?

Jag misstänker att min start på praktiken inte följer normen. Att min handledare var ledig de första dagarna kanske inte är så underligt (hans kollega fick hoppa in istället), men att jag fick ta två patienter själv redan andra dagen kom lite som en förvåning! Det är åtminstone ett uppköp från förra terminen då vissa praktikanter knappt fick några patienter alls.

Det kända ”I’m flying Jack”-testet för att undersöka patientens förmåga att reproducera patientens förmåga att återskapa en av de mest ikoniska scenerna från James Camerons Titanic (1997). Bilden är helt orelaterad till resten av blogginlägget. Jag tyckte bara att den var kul.

Det är ju både kul och läskigt när kravs ställs på en. Å ena sidan är kraven en sporre som hjälper en att bli bättre, å andra sidan kan det ibland gå lite snabbt fram.

Oh, well. Det här är den långa praktiken då pusselbitarna ska börja falla på plats; jag fick tidigt veta att det fanns förväntningar om att jag snart ska ta egna patienter och bidra lite till mottagningen (den viktigaste delen av journalen är tidsrapporten så att pengar rullar in).

”De e stress mannen” (Känd talspråk av rapparen Sebbe Staxx)

Jag och min temporära handledare är väldigt olika. Han är utbildad i OMT och möte sina patienter mycket snabbt. In, akupressur, knyck i nacken, kort samtal, ut. Jag upplevde honom som lite stressad kan man säga. Vilket han bekräftade när han berättade om olika faktorer utanför jobbet som påverkade honom.

Det som var lite extra irriterande var dock att han tog emot patienter upp till en kvart efter att de anlänt till väntrummet. Det slår mig som en aning respektlöst. Det är en sak att vara sen någon gång ibland för att något händer. Då kanske det är en god idé att öppna med “ursäkta att jag är lite sen”. Bara en tanke. Men patienterna klagade inte (or did they?).

Personer som är stressade och låter kundkontakten (patienter i det här fallet) fallera lite är varken nytt eller konstigt. Det är svårt att vara på topp alla dagar, och eftersom att jag inte förväntar att jag själv ska ha en top notch performance varje dag så kan jag inte förvänta det från andra. Men mina förväntningar omkullkastades i alla fall andra dagen.

Day 2: rising to the occasion

Tidigare praktiktillfällen har gått till så att jag går med handledare i flera dagar innan jag börjar ta patienter ensam. Dagen innan gick ju till så, men tanken under dag två var att jag skulle ta en patient med handledaren närvarande. En oförsiktig kollega hade dock råkat boka in en patient på mig på förmiddagen, då min handledare hade andra patienter. Gulp.

Sååååå, jag fick ta min första patient ensam redan andra dagen. En äldre dam med smärta i höften. Det var definitivt inte det svåraste fallet man kan tänka sig och jag gav henne lite råd om hur hon kan tänka med smärtan och övningar för att öka cirkulation och muskelfunktion. Eftersom att jag inte har tillgång till Physiotools använde jag en gratistjänst som jag googlade fram före besöket. Vi bokade in en tid för uppföljning och verkade mycket nöjd när hon gick.

Klockan 13 skulle mitt “första” besök ske med handledare. Han kom dock ca trettio minuter sent, så jag bestämde att jag ville avsluta besöket själv. Även det här var inte ett speciellt svårt fall. Sedan när vi skulle diskutera fallen tillsammans (vi hade en timme avsatt) var han trött och orkade bara snacka i typ 15-20 minuter innan han ville dra.

Slutsatser

Det var å ena sidan något av en chockstart att ha två patienter ensam redan andra dagen, men å andra sidan känns det som att det tar udden av den press jag känt tidigare.

Låt oss kort säga att jag ser fram emot att ha en lite längre diskussion om mina interventioner och mitt journalskrivande på måndag med min ”riktiga” handledare!

Jag misstänker även att han jobbar mer såsom jag vill jobba: med interventioner som har ett längre perspektiv och försöker inkludera beteendeförändring, livsstil och andra personcentrerade interventioner. Passiva behandlingar har sin plats, och jag vill gå OMT steg 1 för att ha tillgång till det verktyget. Men jag tror starkt på den prioritering av interventioner vi lär oss på utbildningen:

Allt som allt skulle jag ändå säga att mina första två dagar var ganska bra. Alla kollegor har sin charm och flera av dem har olika specialintressen som jag gärna lär mig mer om, såsom fokus på huvudvärk/yrsel, barn/ungdomar och psykosomatik.

I andra nyheter är jag klar med alla tentor och praktiska moment och ser fram emot att skriva en stor drös av uppgifter och göra presentationer resten av utbildningen:

The things I do for my C-uppsats.

Nästa vecka ska jag skriva lite om en av de absolut bästa sakerna på praktiken!

/Noa Greén

Publicerad av FysioNoa

Jag är fysioterapeut (utbildad vid Karolinska Institutet) som är intresserad av hälsosam träning och forskning.

Delta i diskussionen

1 kommentar

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: